ProjektVälgörenhet

Barnhemmet

Väl framme på barnhemmet möttes vi av alla barn, utom de minsta (som sov), i en stor samlingssal. Alla satt med förväntansfulla ögon när vi steg in. Natalia presenterade oss och förklarade varför vi var här och varför vi gjorde just det här projektet. Barnen fick därefter ställa frågor och Natalia fick agera tolk. Det som var svårast för dem att förstå var varför vi gjorde detta och hur vi kunde vara så engagerade och målmedvetna trots vår unga ålder.

Efter att de flesta frågor och funderingar från deras och från vårat håll var besvarade, delade vi ut våra insamlade saker. Deras ögon lyste upp och det var en otrolig upplevelse att få vara med om detta. All deras tacksamhet gjorde att vi fick ett bättre perspektiv på det vi gjorde, att det verkligen var något stor och bra.

Känslan vi fick av att kunna hjälpa flera barn, flera individer var obeskrivlig. Känslan av att veta att deras dag blev lite bättre och att de saker vi hade med oss kommer att kunna hjälpa dem i deras skolgång, hålla deras fötter varma och förenkla deras vardag är något vi kommer att bära med oss resten av livet.  

När vi spenderat tid med barnen fick vi en runttur i byggnaden och fick reda på detta:

• Här bor 65 föräldralösa barn eller barn vars föräldrar inte är förmögna att ta hand om de, i åldrarna 2-18.
• Det är uppdelade korridorer för tjejer och killar samt småbarn
• Barnen går i olika skolor runtomkring

Vi blev positivt överraskade av standarden på rummen och salarna, vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss.

Innan vi lämnade barnhemmet blev vi bjudna på en vanlig rätt i Lettland som man ofta äter till frukost, "cottage cheese- plättar" för att sedan ta farväl och fick massvis med lyckönskningar och en varsin gåva.

 
     Vi och barnen                     Nyfikna barn                       "Kesoplättarna"

      
     Ett av sovrummen              Flickornas allrum              Pojkarnas allrum