ProjektVälgörenhet

När vi var klara på barnhemmet blev vi återigen skjutsade till Family support centret, för att hämta upp våra väskor som vi hade lämnat där. Vi fick då se en del av de minsta barnen som bodde där, varav vissa hade blåtiror, vilket inte var så roligt att se.

Vi blev sedan skjutsade med taxi (Som förövrigt var inredd med tigertyg) till lägenheten där vi skulle få övernatta. Detta visade sig vara ett församlingshem för en tysk-Luthersk kyrka. Det var ett ganska stort hus, med Jesus statyer överallt, och biblar. Även predikarstolar fanns.
Vi blev åtsagda av Natalia att vi skulle vänta på att mannen som ägde församlingshemmet, han skulle komma och berätta för oss hur vi skulle göra med diverse saker som t.ex. värmen till duschen osv.
När han kom blev det genast problem, han och hans fru kunde inte ett ord Engelska, och som bekant så kan inte vi ett ord Lettiska. Men som tur var kunde frun tala väldigt knagglig Tyska, likaså Frida. Det blev en konversation som stapplade sig fram långsamt och med många missförstånd, men det gick! Och vi fick förklarat för oss om allt vi behövde veta.

Eftersom att frun hade sagt att vi INTE skulle öppna dörren om någon knackade på, så vågade vi oss inte riktigt ut i en främmande stad för att leta upp en restaurang för att äta middag. Som tur var hade vi shoppat loss på båten kvällen innan, och det blev vår middag. Choklad, kakor, äppeljuice och lite frukt blev vår oerhört näringsrika middag för kvällen.
Vi pratade några timmar, och försökte bearbeta det vi hade vart med om under dagen, sedan somnade vi gott, i den trånga men ack så mysiga bäddsoffan.

  
       Tiger-taxin!                          Andaktsrum                    Konferensrum?