Tack!
Vi har fått en annan syn på livet, och sett att allt inte handlar om de människor vi känner. Och det vi verkligen förstått, är hur mycket de människor som arbetar på barnhem, och family support center, är värda. Utan de hade dessa utsatta barn inte haft någonstans att ta vägen. Deras arbete är verkligen guld värt.
Dag 3 - 18 feb
07.30 ringde klockan
Vi hade alla lyckats sova någorlunda gott, men hungern började göra sig påmind. Klockan 9 hämtade Natalia upp oss i dom charmiga Taxi-bilarna. Vi blev skjutsade till det hotell hon sov på under natten. Där fick vi ta del av frukostbuffén och chansen att fylla våra magar.
Eftersom den lilla minivanen vi anlände till staden med hamnade på lagning och skulle vara där i ytterligare några dagar, så var vi tvungna att fixa hemfärden på annat sätt. En sak som vi alla kommer komma ihåg var hjälpsamheten vi hela tiden möttes av under vår vistelse i Lettland. Ett exempel på detta var att hotellet lånade ut en av deras små minivans + en chaufför (!) som skjutsade oss hela de 26 milen tillbaka till Riga. Under bilfärden stannade vi på ett litet vägcafé där vi blev bjudna på några Lettiska "delikatesser"; "kesobakelser" och någon sorts äppelpaj. Hmm, vi kan nog alla säga att vi föredrar den vanliga hemgjorda äppelpajen.
Väl i Riga skulle vi möta upp en journalist som skulle intervjua oss för en lettisk tidning, som skrevs på ryska. Vi blev lovade att få ett varsitt exemplar av tidningen när den var klar, och det har vi nu fått! En märklig känsla att se sig själv på ett stort uppslag!
När intervjun avslutades hade vi (trodde Natalia) lite bråttom till båten så vi småsprang genom Rigas gator. Väl framme var det dags att ta farväl av Natalia, så vi tackade henne för all hjälp, utan henne hade denna resa förmodligen aldrig blivit av.
Båten denna gång (festival) var betydligt finare än den på hitvägen, vilket även innebar att hytten såg ut som en mer traditionell C-hytt. Pjuuh. Efter lite prat och en del matteplugg, gick vi upp för att äta mat. Vi satsade på buffén och hämtade mat runt 3-4 gånger. På kvällen tänkte vi se vad båten hade att erbjuda, och vi gick bland annat upp på ett helt tomt dansgolv och skakade våra lurviga. (Dj:n ordnade lite skum till vår ära! haha)
Sedan var det läggdags!
Utanför vårt boende Nya mini-vanen Framme i Riga
På resturangen Journalisten Mot båten
Dag 2 Kvällen - 17 feb
Vi blev sedan skjutsade med taxi (Som förövrigt var inredd med tigertyg) till lägenheten där vi skulle få övernatta. Detta visade sig vara ett församlingshem för en tysk-Luthersk kyrka. Det var ett ganska stort hus, med Jesus statyer överallt, och biblar. Även predikarstolar fanns.
Vi blev åtsagda av Natalia att vi skulle vänta på att mannen som ägde församlingshemmet, han skulle komma och berätta för oss hur vi skulle göra med diverse saker som t.ex. värmen till duschen osv.
När han kom blev det genast problem, han och hans fru kunde inte ett ord Engelska, och som bekant så kan inte vi ett ord Lettiska. Men som tur var kunde frun tala väldigt knagglig Tyska, likaså Frida. Det blev en konversation som stapplade sig fram långsamt och med många missförstånd, men det gick! Och vi fick förklarat för oss om allt vi behövde veta.
Eftersom att frun hade sagt att vi INTE skulle öppna dörren om någon knackade på, så vågade vi oss inte riktigt ut i en främmande stad för att leta upp en restaurang för att äta middag. Som tur var hade vi shoppat loss på båten kvällen innan, och det blev vår middag. Choklad, kakor, äppeljuice och lite frukt blev vår oerhört näringsrika middag för kvällen.
Vi pratade några timmar, och försökte bearbeta det vi hade vart med om under dagen, sedan somnade vi gott, i den trånga men ack så mysiga bäddsoffan.
Tiger-taxin! Andaktsrum Konferensrum?
Dag 2 - 17 feb
Väl framme på barnhemmet möttes vi av alla barn, utom de minsta (som sov), i en stor samlingssal. Alla satt med förväntansfulla ögon när vi steg in. Natalia presenterade oss och förklarade varför vi var här och varför vi gjorde just det här projektet. Barnen fick därefter ställa frågor och Natalia fick agera tolk. Det som var svårast för dem att förstå var varför vi gjorde detta och hur vi kunde vara så engagerade och målmedvetna trots vår unga ålder.
Efter att de flesta frågor och funderingar från deras och från vårat håll var besvarade, delade vi ut våra insamlade saker. Deras ögon lyste upp och det var en otrolig upplevelse att få vara med om detta. All deras tacksamhet gjorde att vi fick ett bättre perspektiv på det vi gjorde, att det verkligen var något stor och bra.
Känslan vi fick av att kunna hjälpa flera barn, flera individer var obeskrivlig. Känslan av att veta att deras dag blev lite bättre och att de saker vi hade med oss kommer att kunna hjälpa dem i deras skolgång, hålla deras fötter varma och förenkla deras vardag är något vi kommer att bära med oss resten av livet.
När vi spenderat tid med barnen fick vi en runttur i byggnaden och fick reda på detta:
- Här bor 65 föräldralösa barn eller barn vars föräldrar inte är förmögna att ta hand om de, i åldrarna 2-18.
- Det är uppdelade korridorer för tjejer och killar samt småbarn
- Barnen går i olika skolor runtomkring
Innan vi lämnade barnhemmet blev vi bjudna på en vanlig rätt i Lettland som man ofta äter till frukost, "cottage cheese- plättar" för att sedan ta farväl och fick massvis med lyckönskningar och en varsin gåva.
Vi och barnen Nyfikna barn "Kesoplättarna"
Ett av sovrummen Flickornas allrum Pojkarnas allrum
Dag 2 - 17 feb
När vi väl kommit fram möttes vi av ett vänligt ansikte, förestådaren för härbärget. Han visade oss runt och förklarade lite hur de arbetade och om själva organisationen. Detta fick vi veta:
- De började från noll. De hade inga möbler, leksaker etc. Nu har verksamheten varit igång i tre år och har besökts av ca 300 personer under dessa år.
- De har 11 rum med plats för 25 st personer.
- De har psykologer, socialarbetare, sjukvård - i princip all den hjälp som kan behövas.
- Just nu bor det 9 barn utan mödrar samt 5 barn med respektive mor. De får 3 månaders boende och hjälp med t.ex. bidrag till mat och andra nödvändigheter. Dessa bidrag är något som övervakas och kontrolleras för deras eget bästa.
Vi och förestådaren Barnens värld i sand - Korridoren
en psykologisk metod
Sovrum Ungdomar
Vi delar upp Natalia, förestådaren Vi får presenter för
kartongerna för barnhemmet och deras tacksamhet
förestådaren för härbärget
Dag 2 - 17 feb
Vid Rigas terminal mötte vi Natalia och prästen som hade ordnat med lägenheten/församlingshemmet vi fick bo i över en natt. Därefter mötte vi vår chaufför och hans vän som tillsammans med Natalia tog oss på en 4 h lång bilresa till Daugavpils. I resan ingick 3 bilbyten pga. bilproblem och lite trasiga delar här och var. Men vi klara oss ända fram till slut.
Dag 1 - 16 feb
Vi hamnade på bottendäcket (titanic deja vu) med ett smått klaustrofobiskt rum och vaknade på natten av is som slog mot båten (panikattack på rummet!). Men som tur var så blev det inte mycket mer ticanic än så...
Resedagbok
Så gör er redo!
Hemma igen
Dagen är äntligen här!
Allt är packat och klart och båten avgår ikväll och redan imorgon är vi i Riga samt framåt kvällen i Daugavpils där barnen väntar på oss. Vi kommer tillbaka på torsdag och kommer skriva och lägga upp bilder om allt vi upplevt.
Önska oss lycka till!
Snart bär det av
Vi kommer troligen att besöka 2 organisationer. Barnhemmet för barn utan föräldrar och någonstans att ta vägen samt ett familjehem för illa behandlade barn och några av deras mödrar. De insamlade sakerna kommer att delas upp emellan dem, sen kommer även Rotary i Riga att ha med saker till de båda.
Vi mejlar flitigt med Natalia nu för att fixa alla detaljerna för vår kommande projektresa som äger rum på måndag. Det är bara en helg emellan, sen bär det av!
Hola
Idag har vi även mailat Natalia, vår kontakt i Riga, och frågat lite hur allt ligger till, vad som kommer hända när vi väl anländer till Riga osv.
Klockan 17.00 den 16de ger vi oss alltså av. Det ska bli en spännande resa. Tänk att vi hamnade här till slut! Att projektet kom till sitt slutskede och att resan faktiskt blir av! Cred till oss ;) Hihi
Nu väntar vi som sagt på ytterligare information.
Vi återkommer med svaren!
Ciao
Resan bokad
En del har nu skett i projektet.
Vi har bokat resan ner till Riga efter mycket krångel och sitter just nu i skolan för att fixa klart det sista med betalningen osv.
Vi åker den 16 februari med båt ner till Riga som anländer på tisdag morgon. Vid den tiden har HIT kört ner alla våra saker som barnen ska få. Därefter tar vi oss med bil, som Rotary i Riga har ordnat, de 260 km ner till barnhemmet i Daugavpils. Där spenderar resten av dagen på barnhemmet och delar ut alla saker vi har med oss. Vi kommer sova över i en lägenhet i staden för att på morgonen efter ta oss till Riga igen och sedan båten tillbaka till Stockholm. Så ser planen ut i nuläget!
Igång igen
Vi har samlat in lite mer saker under lovet men behöver fortfarande lite mer skor och skolmaterial. Vi har fått bekräftat av Rotarys president att de gärna vill sponsra en del av vår resa ner till Riga ekonomiskt, vilket vi är väldigt tacksamma till!
Vi fick även idag ett kuvert fullt med pennor av Ulf från Rotary, stort tack!
Lunchmöte
Nu hoppas vi på att de blev tillräckligt intresserade för att eventuellt vilja sponsra oss med pengar till resan från Stockholm till barnhemmet i Daugavpils och tillbaka samt eventuellt boende. För detta är det enda hindret vi har kvar i nuläget för att vår resa ska kunna bli av.
Så nu håller vi hårt i alla 8 tummar vi har tillsammans!
